Gotlandskaninens historia

Gotlandskaninen (tidigare kallad kohare, stallkanin eller bondkanin) är den äldsta rasen av tamkanin i Sverige. De har funnits på gårdar över hela landet sedan århundraden tillbaka. Historiskt sett har kaninhållningens främsta syfte varit att ge ett köttillskott i hushållen. Med några få kaniner och en liten foderinsats kunde man försäkra sig om en kontinuerlig tillgång till kött. Senast under andra världskrigets livsmedelkris, när många hushåll levde på svältgränsen, var kaninkött ett mycket vanligt inslag i det svenska köket. Köttet har även använts som agn vid kräftfiske, och under perioder har fettet nyttjats för att framställa tvål och medicinalprodukter. Den täta, vackra pälsen varit förstås varit eftertraktad, bland annat för huvudbonader. Men kaninerna har också fungerat som sällskapsdjur att klappa och leka med!

Kaninhållning anno 1690

I en lärobok för unga adelsmäns allmänbildning (Oeconomia 1690) ger Åke Rålamb en bra bild av hur kaniner hölls i slutet av 1600-talet:

"Caniner Äre mycket nyttige uthi huushålld/allenast man måste hfwa det Omaket / att man gräwer en diup Muur uthi Sand / där man dem will hafwa / at de intet få krypa uth / och laga att de få giömma sigh i Sanden under hwar annan / elliest bytar Hanarna alla Ungar ihiäl / doch weta Honarna rätt behändit att gräfwa sigh undan dem / när de hafwa lös Sand. Ofwan på Muren stänger man för Räf och Hundar. De måste hafwa ett Hus som är öfwertäckt. De äta Höö och Hafra / Kåhlblad och hwad de få. Deras Kiött och Skinn är alt gådt och nyttigt".

Catching rabbits from a warren. Queen Mary Psalter, BL Royal MS 2 B VII, fol. 155v

Kaniner på 1500-talet

Olaus Magnus, som ingående redogör för tamboskap och andra nyttodjur på de svenska gårdarna, har inte så  mycket till övers för kaniner. I sin bok Om husdjuren från 1555 kommenteras kaniner under epitetet som "skadliga smådjur", "lumpna djur och små kräk" samt "besvärliga inhysehjon och fräcka snyltegäster". Kanske syftar han på förrymda tamkaniner som förökar sig okontrollerat, knaprar i sig säd i ladugårdar och stall och länsar grönsakslanden på grödor? Den frusna, hårda marken i Sverige menar han motverkat storskalig etablering av kaniner i det vilda, men på gårdarna kunde uppenbarligen kaninkolonier leva och frodas.